Hej och välkommen igen! Nu ska jag äntligen försöka skriva lite om den upplevelse som var vår resa till Dalarna. Och tillbaka. Senare så tänker jag försöka göra ett fotoalbum med bilder från lite allt möjligt, men här så kommer ett gäng bilder i alla fall. Jag textlänkar till dem för enkelhetens skull. Min enkelhet alltså. Du får klicka på en textbit istället för en liten bild, så det är aningen svårare. 
LÖRDAG 23/7
Pappa hämtade mig med hyrbilen och vi susade söderut. Vi gjorde ett kort stopp i Hörnefors där jag sålde den ”gamla” kameran till mamma och vi fikade lite. Vädret var inget vidare men det kunde ha varit bra mycket värre ändå. Här är ett tydligt exempel på så kallade låga moln.
Vi passerade Höga Kusten och den ständigt ombyggda bron samt Sundsvall innan vi stannade för att äta. Kronans vägkrog kan jag rekommendera för de som ska ta matrast. Den finns ett par mil söder om Sundsvall och maten var riktigt god. Där köpte jag även en senapsflaska och gammaldags violpastiller…som var misstänkt lika moderna violpastiller i en retroask. Jag passade även på att fotografera en flygare vars resa fick ett abrupt slut.
Vi puttrade på i hyrbilen och närmade oss till slut Rättvik. Denna metropol, mellan världsstäderna Mora och Leksand. Tack vare kartan vi hade med oss så hittade vi till Vinterådalen på första försöket. Denna metropol, sju kilometer från Rättvik.
Alla var där förutom min kusin Johan och hans flickvän Bea, så jag fick träffa min andra kusin, Lenas, man Hinnerk för första gången (här är båda två). Och självklart deras två barn Hannah Maj och Jari. Ett tredje beräknas anlända i slutet av året och arbetsnamnet är Hugo.
Övriga var alltså min faster Kristina, hennes man Andreas och såklart farmor.
Jari är typ Tysklands svar på Spider-Martin och smajlar upp sig så fort det är en kamera i närheten. Eller då det har blixtrat till, för det kan ju komma en till. Genom honom har jag även lärt mig en del tyska, eftersom han gärna leker ofta och länge.
Här tänkte jag dela med mig av mina kunskaper till andra svenskar som kan hamna i situationen att de ska leka Lyft-med-liten-tysk (vi hoppas på OS-status snart).
Hur fungerar det? Jo, du lyfter den lille tysken under hans armar så han står på dina lår (du sitter oftast ner). Sedan tar han i och hoppar upp och din uppgift är att lyfta honom så högt du kan. Sedan sänker du ner honom, och innan du har vilat något så hoppar han igen. Repetera tills mjölksyran kommer. Sedan blir du trött och tar en paus. Då hör du nochmal från den lille tysken. Det betyder en gång till.
Fortsätt tills han inte vill leka mer, du inte orkar längre, eller dina armar ramlar av. Alternativ ett har aldrig inträffat. Här är ett exempel på hur det kan se ut. Den lille tysken kom ju på att om en person blir trött så kan man gå till en annan och bli lyft…och sedan bara byta mellan dem.
Om folk håller på med annat och inte förstår att det är lyftningsdags kan det komma ett litet hüpfe från knatten, vilket såklart innebär hoppa.
Hannah Maj är ett par år äldre än Jari och betydligt lugnare. Hon gillar att rita, läsa och spela spel – även om hon också varvar igång ibland. Vilket får mig att tänka på nästa ord i min tyskaskola – auch mich, som betyder jag också. Säkert ett välkänt begrepp för föräldrar med mer än ett barn. 
Efter en enklare middag blev det en tidig kväll för alla. Det hade blivit många mil på vägen för allihopa och det var nog många trötta huvuden.
SÖNDAG 24/7
Farmor fyllde 90! Efter frukost med hemmagjord, icke-ätbar tårta och liten spättekaka blev det presentutdelning. Farmor fick veta att den stora presenten skulle komma på onsdag i och med besöket på Dalhalla.
Johan och Bea anlände som beräknat och packade in sina saker i stugan där jag, pappa och farmor bodde. I den större stugan bodde alla andra, och det var där som vi spenderade den mesta tiden tillsammans. Stugorna var förresten mer som hotellrum i skogen än så man oftast tänker sig en…ja, stuga i skogen. Allt såg ut att vara nytt (eller renoverat) och fint, och det fanns alla möjliga bekvämligheter som man inte hade räknat med.
En liten mus blev fångad för första gången också. Efter att ha släppt ut den några hundra meter från huset hade den sedan hittat tillbaka. Senare (inte samma dag) hade den lyckats bli infångad ännu en gång. Jag vet inte om den var jättesmart eller stendum. Det var i alla fall samma mus eftersom de målade den lite på svansen för igenkänning.
Jari tyckte att maus var jättehäftig och ville kolla närmare på den. Då den hade blivit utsläppt såg han den tomma buren och undrade hela tiden var maus var. Hannah Maj tyckte det var konstigt att musen inte kom tillbaka till buren, för den bodde ju där.
Resten av dagen gjorde folk lite olika saker, som att se på den fina naturen, jaga små grodor med kamera, studsa runt, skrämma små barn, måla naglarna, spela fotboll…eller lite mer hüpfe.
MÅNDAG 25/7
Tidigt på morgonen skjutsade pappa mig till Rättvik där jag hoppade på tåget mot Uppsala. Drygt tre timmar senare var jag framme och träffade Jenny för första gången på flera månader. Vi knallade runt på stan och turistade lite i Sveriges fjärde största stad. Jag fick äntligen äta på Burger King igen och käkade nog dagens halva kaloriintag på en halvtimme.
I domkyrkan ligger Gustav Vasa begravd. Han är inte helt okänd i Dalarna heller där de tydligen har någon sorts lopp i hans ära.
Vi gick vidare till Svandammen med sina två svanar och två miljoner gräsänder. Det fanns både lugna änder och flaxande sådana, samt en inte-gräsand som kollade läget från räcket.
Efter vi hade kikat på det ornitologiska livet i Uppsala gick vi över gatan och fikade. Trevligt ställe, även om vissa tyckte att fåglarna kunde bli lite väl närgångna.
Trötta i fötterna gick vi hem till Jennys föräldrar där de bjöd på middag. Sedan var det dags för mig att knalla till tåget och sätta mig i förstaklassvagnen.
TISDAG 26/7
Ett omväxlande väder med regn, sol, regn, sol…och så vidare, gjorde att det var svårt att hitta på saker utomhus. Hannah Maj och Jari lekte båt i trappan. Stövlarna har de ifall de behöver kliva ur båten i vattnet. Om du tycker dig se en sop och skyffel så är det inte det, utan åror. Se, de har tänkt på allt!
Andra ägnade sig åt läsning. Både vetenskapliga tidskrifter…och Pixiböcker.
På eftermiddagen åkte jag och pappa på sightseeing till Mora. Det är gott om trähästar, vasaloppsgrejor och tyskar där. Det fanns nog fler tyskar än dalahästar tror jag…
På kvällen hann vi inte se mer än några minuter av programmet som fascinerar de utländska besökarna mer än någonting annat – Allsång på Skansen – innan det var dags för mat. Som tur var så blev det lite allsång på onsdagen också…
ONSDAG 27/7
Dagen började faktiskt med soligt väder! I alla fall ganska länge innan regnet kom…som vissa inte hann undan.
Solen kom dock tillbaka och vi fick en rundtur av Roland som äger marken tillsammans med sin fru. De lever av något så ovanligt som att leverera el från sina kraftverk. Han berättade på blandad tyska och svenska, och då det blev för tekniskt fick Johan försöka förklara för Hinnerk. Vi hade förresten en härlig språkblandning hela tiden där, med översättningar och förklaringar till höger och vänster.
På kvällen var det så dags för den stora happeningen – en hyllningskonsert till Mikis Theodorakis. Huh? Jo, han är kompositör och hans mest kända verk är musiken till Zorba. Om du inte kände till honom så är vi två. Jag var tvungen att läsa på innan vi åkte ner.
Dalhalla är ett gammalt kalkbrott som har byggts ut till konsertanläggning med 4000 sittplatser. Några bilder:
- Uppifrån när man kommer från parkeringen
- Från läktaren
- Från min sittplats med konserten igång
- Hela kören (89 personer) och orkestern
- Välpaketerad farmor får fika i pausen
- Allsång!Även om det inte var min typ av musik, eller något jag skulle ha besökt i vanliga fall, så var de väldigt duktiga på att spela och sjunga. Och det var kul att vara på ett så annorlunda ställe och se på något. Plus att farmor tyckte det var bra, och det var det som var det viktigaste.
TORSDAG 28/7
Dags att åka hem! Efter frukost, hejdå-ande och adressutbyte så satte vi oss i Volvon och påbörjade de 55 milen hem. Vi hade bättre tur med vädret på vägen norrut och det gick bra att köra…för pappa, som är den av oss med körkort.
Vi stannade i Sundsvall där jag hade tänkt köpa en kontorsstol på IKEA. Efter en del letande och funderande så hittade vi den på lagret och trängde oss fram till kassan. Vi åt lunch på ett ställe på andra sidan gatan och sedan tutade vi iväg igen.
Det var två trötta norrlänningar som kom fram till Umeå vid sextiden på kvällen, men allt hade gått bra och det var roligt att få träffa alla släktingar och deras respektive.
Att montera stolen (Joakim, men jag kallar den för Manuel) gick väldigt mycket lättare än vad jag hade trott! Att platta till den konstigt formade kartongen tog nog längre tid. Här är i alla fall resultatet!
Långt blev det, och fler bilder än vad jag hade tänkt mig från början. Fotoalbumet kommer kanske senare idag med lite tur. Det är en del att plöja igenom.
Inlägg (RSS)
Skönt att vara hemma igen?
Fina bilder du tagit. Inte på mig dock, haha. Fast det tar ju sån evinnerlig tid att ladda fotona, men så sitter man ju på snigelinternet igen också 
Må så gott!