Bussig grammatik

Här kommer jag igen, ifrågasättaren av knasig grammatik i offentliga sammanhang! [maffig musik]

Som tidigare då jag skrev om Nikons reklam har jag nu klurat på en ny, mysko användning av det svenska språket. Jag har sett den förut också men först idag kom jag ihåg att skriva ner den för vidare publicering.

Så här är det. På vissa lokalbussar här i stan finns det knappar vid dörrarna som man måste trycka på då man vill att dörren ska öppnas. Japp, för att kliva av krävs det alltså två knapptryckningar – en för att bussen ska stanna vid hållplatsen och sen en till för att du inte ska få skärsår då du kliver genom dörren.

Varför? Tja, alla dörrar behöver inte öppnas varje gång, så det sparar väl lite energi. Så det är nog bättre för miljön också på något vis. Babysälarna i Norra ishavet jonglerar glatt med sina flerfärgade badbollar då de får reda på detta. 😛

Vad är då problemet? Jo, multilingvistiska som vi är så finns det skyltat på både svenska och engelska angående knapparnas funktion. Väldigt pedamologiskt.

Så här står det på engelska:

Wait until bus has stopped!
Then press button to open doors

Okej, inga problem där. Bussen stannar, sen trycker jag på knappen. På svenska blir samma instruktion:

Vid avstigning öppnar du dörren!
Genom att trycka på knappen

Känner du flytet i språket här? Vad gör utropstecknet mitt i vad som borde vara en mening? Ska fanimej skriva till Ultra och fråga hur de har tänkt. Är det ingen som läser de informativa klisterlapparna som sitter på deras bussar? Eller är det bara en hyllning till Christopher Walken-stilen av språket?

”Välkommen till. Ultras bussar. Rökning. Förbjuden! Glass, dricka. Korv ej tillåtet. Akta så. Du inte halkar då. Du kliver av.”

Damn, vad jag är grammatiskast ibland! 😀