Lyckseleresa

Milton och hans syskon var inte de enda som fastnade på bild igår. På väg mot Lycksele insåg vi att vi skulle passera Tallbackens rastplats – korad till Sveriges bästa rastplats två år i rad i Motormännens tävling – så självklart stannade vi.

Lyckseleresa Nu har jag inte varit på sådär jättemånga rastplatser de senaste åren, men den där var ändå imponerande naturskön, trevlig och framför allt ren! Jag testade urinalen och för det första stank det inte av vill-inte-veta-vad där inne som det brukar göra, utan det luktade faktiskt ingenting, och för det andra var den bättre städad än något liknande jag sett sen…uh…någonsin. 😀

Campingen ligger alldeles bredvid så man kan hyra stuga om man är riktigt less på att köra bil, men även om man bara stannar till kan man gå ner till vattnet och ta det lugnt. 🙂

Lyckseleresa Lyckseleresa

Vidare på resan träffade vi på spännande bilförare som denna. Hon (ja, det var en hon) låg inte bara nära mittlinjen utan gärna på fel sida av den, även på raksträckor, och inte ens då vi körde om höll hon åt sidan. Jay-zus.

Lyckseleresa

Lyckseleresa I Lycksele hälsade vi på hos Curts (mammas fästman för oinsatta) son med familj. Fyra barn (count ’em) plus en hund modell jättestor. Den välkomnade oss genom att stå och skälla, morra, vifta på svansen, sluta vifta på svansen, skälla och morra lite till.

Nu är jag inte hundrädd men det var ändå inte riktigt behagligt om man säger så… Men efter en stund lugnade den ner sig och man kunde klappa den utan att bli av med något. Den tackade genom att dregla på mina skor. 😛

”The barns”:

Lyckseleresa Lyckseleresa

Lyckseleresa Lyckseleresa