Daniels webblogg

EAA AirVenture i Oshkosh, Wisconsin är en enorm flygmässa med över 750000 besökare under en vecka. Flygmaskinerna finns i alla storlekar, stilar och åldrar, och räknas i tusental.

På Snakes on a Blog finns en bild på ett kort med säkerhetskoder därifrån.

10-55! 10-55! Ring Sam Jackson!

Anaheim Mighty Ducks finns inte längre. Laget som från början kändes mer som en marknadsföringsgrej för Disney än ett riktigt hockeylag kännetecknades av den populära logon med “Jasonankan”…och det faktum att de inte var speciellt bra som hockeylag, vilket i och för sig brukar vara fallet med nya lag eftersom de får välja spelare som de andra lagen inte vill ha kvar.

De fick dessutom en hel film (med två uppföljare) som dåligt dold reklam, med “den där killen från The Breakfast Club“.

Jasonankan har nu gått i graven och laget gör ett drastiskt namnbyte till Anaheim…Ducks. Utan Mighty. Wow.

Jag skickade mitt mail 4/4 och fick svar idag. De verkar lägga mer pengar på reklam än att svara på tunga konsumentfrågor…

Hej!

Jag har en fråga angående en reklamfilm jag såg för Coca-Cola Light, där en kille och en tjej sitter i någon sorts väntrum och det finns en stor knapp på väggen samt en skylt där det står “Don’t push this button” med stora bokstäver.

Killen trycker ändå på knappen och får jag-vet-inte-hur-många colaburkar i huvudet…och blir alldeles salig. Nu tänkte jag att det borde kunna vara ett skojigt partytrick att göra något liknande hemma men har några frågor innan jag börjar snickra:

- Hur många burkar behöver man för att det ska bli lika roligt som i reklamfilmen?

- Är risken för skallskador stor, eller vägs den upp av alkoholens smärtlindrande egenskaper?

- Gör det mindre ont i huvudet om man använder de lättare Light-burkarna? För de är väl lättare? Konstigt namn annars…

- Hur gjorde killen i reklamfilmen för att drickan inte sprutade ut efter att ha blivit omskakad? Jag testsläppte en burk från taket och öppnade den, och nu måste jag torka golvet.

Tack på förhand!

/Daniel

Hej Daniel!

Tack för ditt mail.
Kul att du gillar vår nya reklamfilm!
Tanken med filmen är att på ett humoristiskt sätt visa att det är svårt att motstå nyfikenheten till att prova vår nya Coca-Cola light. Namnet light innebär att produkten innnehåller mycket få kalorieer och därmed blir ett mycket bra alternativ för t ex. diabetiker eller för dem som vill minska sitt dagliga kaloriintag.

Hälsningar,
Sandra
Konsumentkontakt
Coca-Cola Drycker Sverige AB

Hon svarade på en fråga av fyra, den om light hade något med vikten att göra. För att få svar på de andra måste jag nog vända mig till högre instans.

Nu har jag tagit bort mitt förra försök till att skriva om min nya favicon, eftersom layouten av Opera 9 blev alldeles åt helvete. Jag har rensat bort det från datorn i ren ilska och kör med tidigare 8.54. Så går det när man bråkar.

Förhoppningsvis ser inte detta också ut som skit…fast med teknikens under vet man aldrig. Poängen (den lilla) med inlägget var att informera om att jag har knåpat ihop en favicon eftersom jag inte haft någon på länge. Jag laddade ner en plugin till Photoshop som gör det möjligt att spara direkt i .ico-format.

För er som inte kan se såna av olika anledningar ser den ut så här:

Tidigare skrev jag att jag provade på en betaversion av Opera 9. Nu har den officiella versionen släppts och finns för nerladdning.

Här kommer även en skojig bild på ett av Miltons syskon…jag vet inte vilket. Ser ut som en liten vovve som tänker:

Don’t make me angry. You wouldn’t like me when I’m angry.

Har klickat vidare på Damn Interesting (tidigare inlägg) och kom över en chockerande artikel om att foliehattar inte alls skyddar från regeringens påträngande övervakning av vår hjärnor, utan kan ge rakt motsatt effekt!

De modiga sanningssökarna på MIT ledda av Ali Rahimi testade tre olika varianter av foliehattar, men sorgligt nog gjorde det ingen skillnad alls hur hatten såg ut - resultatet blev ändå detsamma.

The Classical, the Fez, the Centurion

For all helmets, we noticed a 30 db amplification at 2.6 Ghz and a 20 db amplification at 1.2 Ghz, regardless of the position of the antenna on the cranium. In addition, all helmets exhibited a marked 20 db attenuation at around 1.5 Ghz, with no significant attenuation beyond 10 db anywhere else.

The helmets amplify frequency bands that coincide with those allocated to the US government between 1.2 Ghz and 1.4 Ghz. According to the FCC, These bands are supposedly reserved for ”radio location” (ie, GPS), and other communications with satellites (see, for example, [3]). The 2.6 Ghz band coincides with mobile phone technology. Though not affiliated by government, these bands are at the hands of multinational corporations.

It requires no stretch of the imagination to conclude that the current helmet craze is likely to have been propagated by the Government, possibly with the involvement of the FCC. We hope this report will encourage the paranoid community to develop improved helmet designs to avoid falling prey to these shortcomings.

Lyle Zapato, skapare av sidan Aluminum Foil Deflector Beanie och författare till boken Aluminum Foil Deflector Beanie: Practical Mind Control Protection for Paraniods slår dock tillbaka och hävdar att det finns tveksamheter i undersökningen från MIT.

Vem kan man lita på? Kanske är säkrast att helgardera och ha en foliehatt under sin plåthjälm med blyinlägg? Borde ge schyssta nackmuskler också.

Som jag nämnde tidigare kan man hoppas på att få slugga till über-crap-regissören Uwe Boll. Emanuel tipsade om en kul seriestripp om just detta, från Ctrl+Alt+Del.

Sidan Damn Interesting samlar artiklar om saker som är…ja, intressanta logiskt nog. Än så länge har jag mest läst saker i deras Greatest Hits, bland annat om:

• Hiroo Onoda, den japanske soldaten som stred i andra världskriget till 1974.
• “Risk compensation” - det faktum att ökade säkerhetsåtgärder får oss att ta större risker.
• Centralia, en stad som drabbades av en underjordisk brand 1962 då det skulle eldas sopor i en övergiven gruva. En åder av antracit antändes och brinner fortfarande…i 100-250 år till.
• Explosionen av Mont-Blanc, ett franskt skepp som 1917 krockade med ett annat fartyg, började brinna och slutligen resulterade i den dittills största explosionen skapad av människor (och fortsatte ha den positionen till 1945 och atombombstesterna). 2000 personer dog, 9000 skadades och 2,5 km² förstördes. Ett av Mont-Blancs ankare hittades fem kilometer bort.
• “The Birthday Paradox”, som säger att om det finns 40 personer i ett rum är chansen att två av dem har samma födelsedag (om födelsedagar antas vara jämnt utspridda över året) runt 90%. Hade man inte ont i huvudet innan så…

Nu i efterhand ser jag att detta är mitt 300:e inlägg här i webbloggen - något som även det är Damn Interesting! Vilket sammanträffande!

Milton och hans syskon var inte de enda som fastnade på bild igår. På väg mot Lycksele insåg vi att vi skulle passera Tallbackens rastplats - korad till Sveriges bästa rastplats två år i rad i Motormännens tävling - så självklart stannade vi.

Nu har jag inte varit på sådär jättemånga rastplatser de senaste åren, men den där var ändå imponerande naturskön, trevlig och framför allt ren! Jag testade urinalen och för det första stank det inte av vill-inte-veta-vad där inne som det brukar göra, utan det luktade faktiskt ingenting, och för det andra var den bättre städad än något liknande jag sett sen…uh…någonsin.

Campingen ligger alldeles bredvid så man kan hyra stuga om man är riktigt less på att köra bil, men även om man bara stannar till kan man gå ner till vattnet och ta det lugnt.

Vidare på resan träffade vi på spännande bilförare som denna. Hon (ja, det var en hon) låg inte bara nära mittlinjen utan gärna på fel sida av den, även på raksträckor, och inte ens då vi körde om höll hon åt sidan. Jay-zus.

I Lycksele hälsade vi på hos Curts (mammas fästman för oinsatta) son med familj. Fyra barn (count ‘em) plus en hund modell jättestor. Den välkomnade oss genom att stå och skälla, morra, vifta på svansen, sluta vifta på svansen, skälla och morra lite till.

Nu är jag inte hundrädd men det var ändå inte riktigt behagligt om man säger så… Men efter en stund lugnade den ner sig och man kunde klappa den utan att bli av med något. Den tackade genom att dregla på mina skor.

“The barns”:

Du tittar just nu på…texten skriven av…en blivande hundägare!

Vi åkte till centralorten Tuggensele (måste upplevas, ord räcker inte till) och kikade på valparna. Det första jag tänkte på var att de var ännu mindre än vad de såg ut att vara i annonsen, men ack så gulliga! De kom skuttande, trillande, springande alla åtta och hälsade på oss och var såå mjuka och gosiga. Fast tänderna var vassare än jag trott, men små så det blev inga större personskador.

För att jag skulle ha en chans att välja vilken jag ville ha plockade ägaren (som var väldigt trevlig och hjälpsam!) bort minitikarna så bara hanarna var kvar, eftersom jag vill ha en sån. Trots detta ville jag plocka med mig alla fyra och ta med dem hem, men till slut föll valet på den lilla, mörka vovven. Ingen av dem stod ut som mer aktiv eller vänligare, så jag tror att vilken jag än hade valt hade blivit ett bra val. I alla fall intalar jag mig det.

Officiellt heter han Rival, men jag ska kalla honom Milton, efter Stephen Roots karaktär i Office Space.

För att du ska se vilken knattevovve som är Milton på resten av bilderna (det blev några stycken) kommer här Milton…och Milton!

Observera mängden blommor i lådan…

Cribs

Mamma vovve med valpar.

Lays down the law.

Liten gräsjägare…

…tar det lugnt också.

Hmm…plattare blommor.

“Vad gör illbattingarna där borta nu då?”

Lugnt och skönt i gräset.

“Får du med tungan nu?”

Lite roar små.

“Blommor? Vilka blommor?”

Man blir trött av att leka!

Då är det skönt att slappa lite.

SlappCamâ„¢

Mosh pit - doggy style.

Milton har även fått en egen kategori här, även om jag inte ska hämta honom förrän första juli.