Igår kväll följde jag med Monia och Glitzy (känd från Gammliadaten) till Björkstadens hundklubbs viltspårskväll. Vägen dit var rak och guppig, men fram kom vi. :)

För den som inte har så bra koll på hur det fungerar med viltspår, som jag innan igår, kan jag dra det lite snabbt. Finns säkert en massa varianter och olika stilar, så kom inte med några viltspårologiska nördigheter. :P

Man tar sin klöv och flaska med blod (finns säkert på kiosken om du frågar) och promenerar ut dit man ska börja spåret. Sen sparkar man lite i jorden och skvätter blod på klöven innan man drar den efter sig där man vill att spåret ska vara. Beroende på svårighetsgraden stänker man mycket eller lite blod på vägen fram. I slutet binder man fast klöven och låter den ligga. Sen väntar man en timme innan vovven får spåra.

Där vi var fanns det redan snitslade spår som man kunde följa. De är 100, 300 eller 600 meter, men då Milton (och de andra två nybörjarna) spårade var de bara kanske 20 meter och rakt fram. Man ska inte göra det för krångligt i början. :)

Milton hade lite problem med störande ljud eftersom alla de andra hundarna var i närheten, men efter lite hjälp med att hitta rätt igen lyckades han hitta klöven…och försökte äta den till middag. Vissa hundar tycker inte alls om klövarna och drar sig undan, men Milton stal dem så ofta han kunde. Knäpphund. ;)

Klicka vidare för att se bilder från gårdagkvällen.

Viltspår Viltspår Viltspår

  • Att vänta i bilen var inte alls roligt.
  • Klubbstugan och bordet med alla gosigheter.
  • Hög buuääh-faktor för känsliga.

Viltspår Viltspår Viltspår

  • Allt man behöver förutom lite skog!
  • Jag memorerade banan innan.
  • Glitzy chillaxar.

Viltspår Viltspår Viltspår

  • En, två, tre. En, två, tre.
  • Hade man godis var man populär!
  • Som sagt. Notera hur stilig Milton är med selen. :)

Wolpertinger
Har vi riktig tur kanske vi någon gång lyckas spåra upp en Wolpertinger. :D