Pirater och Måsman

Igår var jag på bio och såg (djupt andetag) Pirates of the Caribbean: At World’s End. Filmen var, som väntat, för lång för att vara matinéliknande äventyr och handlingen lär inte vinna några priser. Vissa delar (till exempel Calypso) rann bara ut i…vattnet…medan jag sen länge slutat bry mig om ifall Keira Knightley skulle välja Johnny Depp, Orlando ”passar bäst som stel alv” Bloom eller någon annan, vilket betydde att den delen av storyn fick massvis med tid.

Allt var dock inte dåligt, utan filmen är ganska okej om man inte har alltför stora förväntningar på den. De visuella effekterna är storstilade och räddade många stunder då handlingen lekte knyppling med sig själv. 🙂

Då jag var borta fick Milton vara hemma, men min jobbarkompis Jessica tog ut honom på en löptur på cirka sex kilometer. Det är han inte van vid från hussepromenaderna! 😉 Jag tyckte han var trött då jag kom hem (och även imorse) men det har nu fått sin förklaring.

I förmiddags gick vi ut för att ta en liten sväng men fastnade redan vid lekplatsen här på baksidan. Där lekte en liten kille och hans ännu mindre syster. Ja, deras mamma också…vad tror du om oss på Berghem? 😛 De var väldigt fascinerade av Milton och ville klappa och krama honom och kom med större och större pinnar som han kunde jaga och tugga på. I gengäld fick de en blöt nos och pussar i ansiktet.

De tre underhöll varandra i minst 45 minuter och alla verkade ha roligt hela tiden. Tydligen ska familjen skaffa en egen hund (en briard) snart så barnen hade ingen hundrädsla alls, och Milton stojade på och älskade all uppmärksamhet han fick av dem. There was much rejoicing. 😛

Den lille killen sa att de känner någon som har en hund som liknar Båtsman, och han skäller ofta. Då vände sig den ännu mindre tjejen mot Milton och frågade honom: ”Känner du Måsman?” 😀