Det har varit mycket hockey nu några dagar. För det första har JVM hållit på sen annandagen och tog tyvärr slut med att Sverige, precis som i fjol, förlorade finalen mot Kanada. Jag satt uppe och såg de två första perioderna i natt innan jag gav upp och la mig. Sen har jag spenderat eftermiddagen på ishallen där Björklöven besegrade AIK med 3-2. Det känns alltid mer troligt att de vinner mot de bra lagen än något i botten av tabellen. Stryk mot Huddinge för ett tag sen, till exempel, och nu stabil vinst mot serietvåan…
Det för tillfället roligaste i hockeyväg är dock något helt annat – NHL 09 till min nyinköpta Xbox 360!
Jag köpte konsollen och spelet på samma gång och har sen investerat i en andra handkontroll. Sen har jag även skaffat en router så jag har kopplat samman datorn med Xboxet. Värsta MacGyver-stilen på TV-spelandet nuförtiden.
Förutom en del hårda bataljer mot brorsan har jag mest suttit och kört det nya Be a Pro-läget där man skapar en egen spelare (allt från position till vilken typ av klubba du spelar med) och väljer vilken organisation man vill tillhöra. Jag gjorde mig själv och valde såklart Montreal. Då jag började fick jag starta i farmarlaget Hamilton – i tredjekedjan. Jag är powerforward och tacklas som en galning då jag inte slarvar bort målchanser.
Det speciella med Be a Pro är att man är sin gubbe och bara den. Då han vilar sitter man på bänken och följer spelet, och skulle man göra något fult som domaren uppmärksammar får man skämmas från utvisningsbåset. Gör man bra ifrån sig ger coachen positiva kommentarer då man kommer av isen efter sitt byte men om man inte följer spelplanen får man dåliga betyg och skäll.
Efter 16 matcher och stadigt klättrande i Hamiltons hierarki fick jag ett samtal som sa att jag skulle till Montreal! Nu har jag spelat 32 matcher där och befinner mig för närvarande i andrakedjan. Jag har varit uppe i topplinen ett par gånger men coachen tyckte inte att jag presterade tillräckligt och skickade ner mig igen.
Det är inte helt lätt att få ordning på alla spakar och knappar och vad som gör vad när, men jag har lyckats med en och annan dragning och några snygga mål. Efter en poängtorka på några matcher har jag lyckats komma med i målprotokollet igen och har 13 mål och fem assist så här långt.
En sak som jag inte tänkte på innan men nu älskar med Xboxet är de trådlösa handkontrollerna. Sladden störde mig inte direkt på PS2, men fan vad skönt att vara utan!
Här är ett par bilder på Sveriges nästa superstjärna. Jag sparade dem i spelet och laddade upp till EA SPORTS World – och snodde dem därifrån.
- Här får Ottawas Dany Heatley känna på det norrländska stålet.
- Precis innan jag stänker in 3-1 i tom kasse. Visst är jag sjukt lik mig?


Inlägg (RSS)
Det är ju lite likt dig… Kul att man får följa spelaren på ett så naturtroget vis!