Som vanligt på lördageftermiddagar var jag idag på NorrlandsOperan för att se vad de hade att erbjuda i underhållningsväg. Okej, det var kanske inte helt sant, men jag var där idag iallafall. *host* för första gången sen de byggde om stället *host*
Jag hade tidigare hört om att det skulle spelas tv-spelsmusik där och då jag sprang på violinisten Åsa (för hundconnoisseurer är hon även känd som Luddes matte) berättade hon att de höll på att repa inför lördagens två spelningar. Hon erbjöd snällt att köpa personalbiljetter till mig, vilket innebar att jag bara behövde betala halva priset, men fullpris hade faktiskt ändå hade varit prisvärt. Karin ville följa med så vi tog våra biljetter och gick idag in i finkulturens högborg. 
Settings hette evenemanget och presenterades av Orvar Säfström – mannen med polisongerna. Tidigare höll han i Filmkrönikan på SVT och då tyckte jag att programmet var riktigt bra. Efteråt har jag tappat intresset totalt. Hur som helst är han tydligen även tv-spelsnörd och har organiserat Settings och skötte mellansnacket som band ihop musikdelarna. Även för de som inte spelat alla titlar vars musik spelades (jag var en av dem) gjorde hans förklarande kommentarer att det hela knöts ihop på ett bra sätt.
Musiken i sig var allt från krigiska och bombastiska stycken till lugna, finstämda delar och hela upplevelsen var en cool blandning mellan det man sammanknippar med klassisk musik och helkvällar framför tv:n med en handkontroll i näven. 
Orvar har alltid varit en biosalongens riddare och brukade säga något i stil med ”den som pratar under filmen förtjänar en läsk i knät.” Idag körde han en liknande grej då han först diskuterade att hela konceptet med att en symfoniorkester ska spela ”glassbilens låt eller ringsignaler”, vilket associationen till tv-spelsmusik brukar vara ibland, och sen bad alla med mobiltelefon att hålla upp dem.
”Jag ser att ungefär 50 av er har mobiltelefonen påslagen. Stäng av dem omedelbart. Där lurade jag er.” Det är så man kan få en man-crush.
Uppträdandet höll på i just över två timmar och var uppdelat i en västerländsk halva och sen en japansk del efter paus. Commodore 64-medleyt var en favorit även om Karin kallade mig gammal då jag sa att det var där jag hade spelat några av spelen. 
- Ett par bilder innan vi satt oss. Det var ett väldigt plinkande och plonkande från orkestern. Viktigt att ha ordning på allt innan man börjar.
- Applåder för orkestern och dirigenten Charles Hazlewood, som gör sin bästa muskelbyggarimitation.
- Orvar hade med sig sina polisonger såklart.
- Kören befann sig en våning upp.
Programmet var som följer ifall någon är galet nyfiken.
- Killzone – Helghast March
- Killzone 2 – Birth of War
Kompositören Joris de Man satt i publiken och tydligen var det världspremiär för musiken till det ännu inte släppta spelet.
- Commodore 64 – Medley
- Halo – Halo
- Halo 3 – Unforgotten
- Bioshock – Dr. Steinman
- Bioshock – Cohen’s Masterpiece
- Bioshock – Welcome to Rapture
- Killzone 2 – Visari’s Lament
PAUS
- Suikoden – Into a World of Illusions
- Suikoden II – Opening
- Shadow of the Colossus – Suite
- Secret of Mana – Fear of the Angels
- Final Fantasy VI – Terra’s Theme
- Final Fantasy VII – Main Theme
- Final Fantasy VIII – Liberi Fatali
Inlägg (RSS)