Då jag gick i mellanstadiet byggde vi ballonger av något som liknade bakplåtspapper. Under ballongen hängde en liten metallkopp som vi hade något lättantändligt i. Då den stora testdagen kommit tände vi på och väntade på att vår (det var flera olika grupper) ballong majestätiskt skulle segla iväg i vinden och skapa förundran hos alla som såg den passera.
Tyvärr hände ingenting för vi hade för långa linor mellan den värmeskapande koppen och själva ballongen. En snabb modifiering senare testade vi igen med ett kortare avstånd. Lite för kort visade det sig. Det hela blev istället en rekonstruktion av den aningen mer berömda landningen av Hindenburg då vår skapelse försvann i eldslågorna.
Nyligen gjorde en grupp spanska (katalanska om man vill vara petig) studenter en flygning som måste ha varit inspirerad av den från Böleängsskolan – fast aningen mer framgångsrik. Tillsammans med en lärare byggde de fyra eleverna en ballong som bar med sig diverse mätinstrument och även en kamera som tog bilder med ett visst tidsintervall.
Som man kan läsa på The Big Picture tog sig ballongen över 30000 meter upp (ungefär tre gånger högre än passagerarflygplan) innan den gick sönder. Flygturen varade i två timmar och tio minuter och tog ballongen 38 km över land. Kameran var en enkel Nikon CoolPix L10 men klarade både de kalla temperaturerna (ner till -54°C) och fallet ner till marken utan att totalförstöras.
Här är några bilder som jag ”lånar” från deras Flickr-sida. 
Inlägg (RSS)
Det var ju lite enklare för spanjorerna eftersom dom använde heliumballong!
Vet inte vad som är mest imponerande, att ballongeländet tog sig 30 kilometer upp i luften – eller att en Nikon CoolPix överlevde -54C!!!
Jag garanterar att samma kameradjävel, på marken, skulle vägra fungera vid +2 grader, och gå i femtioelva bitar när man råkar peta den från soffkanten ner på heltäckningsmattan!