Star Trek

Igår var jag på bio och såg nya Star Trek-filmen, och jag måste säga att den var riktigt bra! Den är actionfylld – det börjar med att skeppet där Kirks pappa finns blir attackerat av Nero (Eric Bana) som är antagonisten genom filmen – och håller ett högt tempo rakt igenom, så trots att handlingen innefattar bakgrundshistorier, lära-känna-varandra-scener och tidsresor så var det varken svårt att hänga med eller segt.

För mig kändes Star Trek känns som Batman Begins – då menar jag inte alls i samma mörka stämning utan som en fräsch start på en filmserie som…haft några mindre lyckade inslag. Sen återstår det att se om nästa del (för jag kan inte tänka mig att de missar den chansen så länge den här gör bra ifrån sig) blir en The Dark Knight eller inte. :)

Men det känns som upplagt för en lyckad fortsättning. Skådespelarna passar bra i sina roller och trots att jag tidigare kände att Chris Pine såg ut som en fotomodell och inte kunde föreställa mig honom i rollen som Kirk så fungerade han kanonbra i alla olika nyanser av karaktären – från raggande fyllskalle till auktoritär kapten. Zachary Quinto och Leonard Nimoy spelar båda Spock och förmedlar karaktären i samma stil men i olika livsskeden (tidsresorna jag nämnde). Resten av de större rollerna framförs med bravur trots att det lär finnas en hyfsad press från nördar inspirerade fans att de ska funka med sina senare skapelser från de tidigare serierna och filmerna, som alltså utspelar sig senare. Klart? :P

Om man är vetenskapligt intresserad kan man läsa Phil ”Bad Astronomer” Plaits ”recension” av tekniken i filmen. Alltså om ljud i rymden, svarta hål, supernovor och sånt, inte om fotontorpeder och liknande.

På grund av att det han tar upp går igenom en hel del av filmens handling utfärdas härmed en spoilervarning. Vill du ändå läsa vidare så klicka här. :)