Daniels webblogg

Den här hittade jag i skogen i eftermiddags. Det bruna är trädstammar och de kristalliknande sakerna är stenar.

Kom inte och säg att jag inte är multikulturell här. Teater brukar inte tas upp speciellt ofta men här kommer ett klipp från Tony Awards (teaterns Oscarsgala…typ) igår där Neil Patrick Harris var värd. Han framför här, med imponerande röst, ett sångnummer som sammanfattar showen.

• ÖronfluffCam™
• En sån däringa böll.

• Finns det dåligt med skugga får man jobba lite för att hitta den.

• Konsten att ta sig nedför en sluttning. Åååå…
• …hej! Tricket är att ha ett bra koppelbett samtidigt som man ålar sig.

Bilderna här fortsätter direkt efter att jag och Milton varit och röstat (han var som vanligt missnöjd över Lassiepartiets massmedialt osynliga kampanj) och cyklade en sväng. Vi hamnade på Djurmagazinet på Mariedal där han lyckades tigga till sig tre godisar och fick sniffa på ett par hundar. Good times. Sen på väg hem hörde jag ett mullrande ljud och såg (vad jag tyckte såg ut som) en Spitfire.

Typ som i det här klassiska klippet, fast på högre höjd och i en annan riktning.

Den försvann bort över stan och jag såg den inte mer. Efter att ha lämnat en allt flåsigare Milton hemma cyklade jag bort till flygplatsen för att se om den landat, men tyvärr verkade den inte vara där. Jag hörde med Siri som höll på med fallskärmshoppning ifall hon visste något och hon sa att det var flyguppvisningar i Skellefteå, så den körde säkert fort för att komma därifrån så snabbt som möjligt.

Fallskärmshopparna fotograferade jag när jag ändå var där. För övrigt så måste man nu gå igenom säkerhetskontrollen för att kunna köpa fika på flygplatsen. Metalldetektorer – när hutlösa priser inte är nog.

• Samma droppe två gånger – originalfotot är beskuret hårdare på andra bilden.

• Mina wheels. Jag måste komma ihåg att visa dem då jag är med i Cribs.

• Flower power.

• ”Who are you calling Big nose?”

• Jag vet bara att ingen av dem är Siri. Så bra koll har jag på mina motiv.

  För den intresserade så är Siris kille Erik med i ett fallskärmshopparreportage i juninumret av Nöjesmagasinet City (s.38-39).

• Färgglada skärmar i alla fall.

• ”The man” vill inte att man är och springer på landningsbanan. Samma bild i färg och svartvitt.

• Prideskärm?
• Ryssen kommer?

• Mångbenshoppare.
• Närmar sig landning. Inte att det syns just här, men ni får lita på mig.

• Incoming!

• Jag tog kort på allt som rörde sig! Vilket inte var så mycket…
• Fallskärmsplanet på väg ner igen.

Ni har väl varit och röstat?

Nu ska jag fixa med resten av dagens bilder och äta. Kanske inte i den ordningen.

Till att börja med vill jag berätta att de två småhundarna inte låg kvar speciellt länge i soffan som man kunde tro i förra inlägget. Så fort jag lagt mig kom de upphoppande i sängen och gosade ner sig i täcket. Där låg vi sen alla tre till ungefär 06:45 imorse då väckarklockan gick igång. Jag hade glömt att stänga av den och så fort jag rörde mig lite så vaknade DiesElvis till liv och skuttade runt. Snart var någon av dem vid dörren och gnydde, så det var bara att pallra sig ut på promenad, sisådär lite efter sju på en ledig dag.

Här kommer först fyra bilder från den lekstunden. Sen på eftermiddagen cyklade vi till Västerslätt och hängde där till dess att brorsan kom och hämtade hem vildarna.

• Man slänger en pipboll till Milton och sen är leken självgående.

• Efter att de busat klart och vi kommit hem visade Mille hur man slappar på balkongen.

• The Dog Whipperer.

• Martin höll på med någon typ av odefinierat experiment. Det var ett stort blandande av ingredienser i den vita bunken (bakom saltpaketet) och det mesta man ser på bilden var med i varierande mängder.
• Raklödderskägget hade han eftersom han ville se ut som en professor. Den galna sorten om man ser till den här bilden.

Vi har Hunka Hunka Burnin’ Love och Flygfotogen på besök här över natten och de har slappnat av i soffan.

Twiggy håller med Bow Wow Wow.

Jag skaffade Spotify för några dagar sen och har bara provlyssnat lite än så länge men är positiv till det hela. Det är en musiktjänst där man kan hitta en massa olika artister och sen lyssna streamat utan kostnad men med sporadiska reklamavbrott. Just nu kör jag på (snart med före detta-stämpel) vikarie-Anders och hans Deportees nya album Under the Pavement – The Beach (VK:s recension). Efter en lyssning är jag fortsatt fan av gruppen, och inte bara av arbetskollegeanledningar. Fyra elstolar av fem möjliga!

Spotify är än så länge ”invite only” men jag kom runt det med hjälp av den här sidan där man får fejka att man är fransos, så på med baskern och fram med rödvinet om du också vill lyssna.

Väl passande eftersom jag väntar på att få hem min Monty Python-box: And now something completely different.

Cool Guys Don’t Look at Explosions från MTV Movie Awards.