Trond som vikarierar på jobbet ibland tipsade om organiserad spontanhockey på Ålidhem. Jag jobbade til hyfsat sent och har dessutom inga skridskor längre (och kanske inte heller förmågan att bemästra dem ifall jag haft några) men cyklade dit för att kolla lite och försöka ta några bilder. Jag tog med mitt Konica Minolta 50/1,7 för att klara ljusbristen bättre och cyklade iväg med Milton.
Då vi kom fram möttes vi av en lös samojedhund som det sen visade sig tillhör en av spelarna. Den brukar vara lös men håller sig i närheten av banan. Tvivlar på att Milton varit lika duktig. 
De blev i alla fall kompisar efter en del bus och brottning och hängde där under tiden jag kollade på matchen.
Det hela gav starka vibbar från uppväxten då jag bodde på hockeyplanen. Folk samlas, delas upp i lag och sen spelar man bara. Att det är ojämt i teknik och kunnande spelar ingen större roll. Nu vill jag hitta ett par skridskor och börja åka igen! Oavsett skridskoteknik har jag samma vikt som en hockeyspelare, så jag är redan på god väg mot stordåd! 
- Ready, set…
- …GO!
- Milton gick inte vinnande ur dominansstriden.
- Bättre offensiv än Löven.
- Ren glädje.
- Trondvetjkin på språng.
- Spelet var av böljande karaktär.
- Ibland blev det nästan fysiskt…
- …men oftast inte.
- De defensiva uppställningarna var lika välplanerade som anfallen de skulle stoppa.
Inlägg (RSS)