Det blev sent igår innan jag var hemma efter utflykten till Härnösand. Vi var tillbaka i civilisationen vid halv ett och då skulle jag och Mille ta oss från Västerslätt där han hängt under kvällen, så klockan var nog mer än två innan jag lagt in bilder i datorn och kastat mig i säng.
Men, satan vad roligt vi hade det! Showen var underbart underhållande och ”bröderna” bjöd verkligen på sig själva. Som om materialet i sig inte vore kul nog höll de på och jävlades med varandra ibland. Då en av dem agerar medan den andre gör ljudeffekter finns det möjlighet att sabotera för sin partner – något som de gjorde upprepade gånger till publikens förtjusning!
Shane: Without me, you’re just a mime.
Dave: Without me, you’re just a fart noise.
Jag tänker inte försöka mig på att sammanfatta handlingen – något som jag inte är säker på att de själva skulle kunna göra, men det hela börjar med att de dör och får träffa Barry White Gud, som berättar att det bara finns plats för en av dem i himlen och att det är upp till dem att avgöra vem som ska få platsen.
Sen blir det 90 minuter av ganska löst sammanhängande men jävligt rolig show!
Några av många saker som hanns med: Top Gun-intro, amerikansk badrumsaction, en kontinuerlig jakt på 20 cent, ljussablar från Dollarstore, Ben Kenobi i hemmagjord kostym (this is not a hotel towel *handviftning*), bångstyriga stolar, en oväntat tålig syrsa, Miss Piggy i publiken, dragkedjor en masse och en jävligt snabb trafikpolis. 
Innan showen fanns det möjlighet att köpa DVD:er så jag la 300 kronor på Speedmouse och Don’t Explain. Efteråt kom Shane och Dave ut för att signera allt man ville. Jag tänkte mig att det skulle bli en organiserad rad av svenskar som räckte fram något, fick det signerat, tackade och gick vidare för att inte ta för mycket av Umbies tid. Döm av min förvåning när Dave, som var först ut (Shane var tvungen att torka håret sa han), lugnt och metodiskt började teckna på DVD-fodralet framför sig. Det var inte den minsta antydan till stress och han gjorde även swish-ljud!
Så fortsatte det och alla som ville få deras autografer fick det, plus att de ställde upp på fotografering med diverse doofusar. Imponerande i sig, men ännu mer med tanke på att de skulle stiga upp klockan fyra på natten för att ta tåget till Stockholm klockan fem!
Sammanfattningsvis var det en underbar show som jag kan rekommendera till alla nästa gång The Umbilical Brothers kommer till Sverige!
- Obligatoriskt BK-stopp med fotografering av maten.
- Efter lite telefonhjälp hittade vi teatern, i god tid måste sägas.
- Det var i runda slängar halvfullt – något som det skämtades med under showen. ”They brought their imaginary friends!”
- Det är inte lätt att fotografera utan att kunna se genom kameran men ibland lyckas jag.
- Förväntansfullt innan showen började!
- Ja, hos vissa i alla fall…
- Publiken var bra med och jag tror det kändes som en bra show för ”bröderna” också.
- Här är de efter showen då de blev ”inapplåderade”. Jag ville inte fota under föreställningen med tanke på att de hade handgranater, hagelgevär och motorsågar.
- Showen var mer ”prop heavy” än Speedmouse…vilket kanske inte säger mycket.
- Dave med det mer snabbtorkande håret.
- Micke får autograf/teckning av Dave.
- Shane, nu med torrt hår, signerar också.
- Umbilical triplets? ”Always two fucking cameras! I don’t know where to look!”
- Som sagt så signerade de vad som helst.
- Shane, some guy och Dave.
- Umbilical Brothers och min non-umbilical bror mitt i ett ”GED OWD!”
- Dave med konstverket som nu pryder min ena DVD.
- Shane tecknar något åt en tjej.
- Umbilical Brothers med potentiell roadie. Jag och Shane pratade frisyrer då vi har liknande.
- Utsidan av fodralet till Speedmouse.
- Insidan av fodralet till Don’t Explain.
Inlägg (RSS)