Miltons kompis Strumpan, nu 13 veckor
Då jag cyklade till jobbet i eftermiddags såg jag ett oroande hav av vita mössor vid Östra gymnasiet och insåg att det är studentdags igen. Sen var det halvt omöjligt att ta sig genom stan för då det inte var traktorer med släp som skulle fram så var det rader av föräldrar och anhöriga som stod i långa rader och tittade på, och inte verkade inse att de blockerade vägen. Till slut siktade jag bara rakt fram och körde längs cykelbanan. Som tur var (för dem) så lyckades de masa sig några decimeter åt sidan så jag kom fram.
Förutom de krossade glasflaskorna som redan börjat dyka upp under kvällen så har jag klarat mig från vredesutbrott då vi varit ute.
En sak tänkte jag dock på.
Alla studenter hävdar ju ”fy fan vad vi är bra” eftersom de klarat sig genom gymnasiet. Men i dagens samhälle har nog de flesta (i rätt ålder såklart) presterat samma sak och tagit sig genom tolv års skolgång, så är det verkligen någon större prestation? Med tanke på alkoholintaget hos vissa av de jag mötte tror jag inte att det blir några större existentiella tankar den närmaste tiden, och jag är inte säker på att vissa av dem kommer att minnas att de tagit studenten då de vaknar imorgon…
Inlägg (RSS)