Efter en lång arbetsdag i förrgår följde jag och Milton med Malin och Saga till Nydalasjön för en promenad. Hundarna började med en spring- och brottningsstund i högt gräs innan vi gick från badet bort till Kärleksviken och sen tillbaka.
Mystiskt stor vattenpinne.
“Godis?”
“Indeed.”
Kärleksviken, med lusthuset man inte får dyka ifrån…ner i det halvmeterdjupa vattnet.
Nydalasjöodjuret.
Handsome lads.
Linslöss.
Milton försökte gräva bort vattnet från gropen…
…och övergick sen till att göra mer landbaserade utgrävningar.
Milton för två år sen med sin bästa Jokerimitation. Han visste redan då att det skulle bli en storfilm.
Jag har gått/plaskat runt med Milton och lyssnat på soundtracket till The Dark Knight och ibland får Mille till det och synkroniserar sina rörelser till musiken. Häromdan var han nödig och gick stressat runt och letade efter bästa platsen att dumpa på, samtidigt som jag hade låten Always A Catch (lyssna här på Amazon, scrolla ner lite) i lurarna. Precis då det stegrande ljudet gick över i ett DUUUUHN hukade han sig ner för att poopa!
Nämligen 27 idag, vilket innebar att han bytte presenter mot fika hemma i lägenheten. Det var gott om såväl folk som hundar där men alla hade trevligt. Ingen sa något i alla fall…
Det var hundar överallt. På sista bilden brorsans (senaste) nya bil, eller 28:e om man räknar… Notera var man sitter och kör.
Med tanke på dagens skitväder tänkte jag att jag kan visa ett gäng bilder från gårdagen då brorsan och “the boys” hälsade på och vi var ute ett par gånger och spelade fotboll. Småttingarna kan inte gå på kraft men de har en grym stegfrekvens och energi för att driva en mindre stad.
Här är huset som pappa och Doris numer bor i (Milton not included) efter att det igår flyttades över en hel del större prylar - sängen till exempel. Förutom jag och pappa var brorsan och pappas kompis Anders med och bar saker, vilket gick riktigt bra tycker jag! Tydligen var det inte lika roligt då pappa och Anders flyttade saker själva till Doris hus för ett par år sen…
I och med att pappa nu flyttat till Hörnefors är det inte längre någon i familjen som bor på Böleäng. Syrran flydde ju landet för länge sen och mamma och Curt drog till Hörnefors med oss andra barn 1998 (jag flydde strax efteråt tillbaka till civilisationen) vilket lämnade pappa som ensam kämpe i mitt gamla ‘hood, men nu är den eran alltså över. Som tur är har brorsan flyttat till närheten av ishallen, så han kan åka förbi och kolla så området inte faller i bitar nu när vi är borta.
Det blev en körig dag för hundarna igår! Milton gjorde sällskap med Elvis och Diesel i bilen på vägen till Hörnefors och sen var de med varandra hela dagen. Vi stannade så de fick busa av sig lite innan vi skulle börja med flyttandet och sen fick de antingen sitta fastbundna eller strosa runt och övervaka inflyttningen, allt beroende på var vi befann oss. Sen blev det flera bilresor mellan nya huset och Doris förra som finns i Hörneå en liten bit bort. Jag tror Milton var skeptisk till om allt vi flyttade därifrån kommer att användas eller om det blev förrådsförvaring till förrådsförvaring.
De små hundarna hade inget emot att bli avkylda med trädgårdsslangen men Milton hade som vanligt vattenskräck och ville inte alls vara i närheten av den där djävulsslangen som sprutade ut satans droppar. Då jag försökte stänka vatten på honom sprang han och gömde sig bakom bilen som stod parkerad vid sidan av garaget (alltså på baksidan av den vänstra delen på den första bilden), så jag försökte lobba vatten över bilen istället. Då han inte dök upp gick jag och kollade men såg honom inte. Jag tänkte att han flytt till baksidan av huset men precis då stack han ut huvudet ur bilen! Han hade hoppat in genom det öppna fönstret och tagit skydd!
Då vi flyttat klart (eller “klart” eftersom det finns en hel del mindre prylar som pappa och Doris själva tar hand om senare - inget endagsflyttande här inte!) var det dags för flyttklassikern pizza! Doris tog beställningar och åkte iväg och kom tillbaka med en hög lådor. Då hundarna ätit upp sin del (de fick dela på en egen pizza) gick de runt och kontrollerade varandras tallrikar efter smulor (just ja, de fick varsin tallrik också) men som vanligt hade de gjort ett gediget städjobb redan från början.
Då vi satte oss i bilen och åkte mot stan igen var det två trötta killar och tre ännu tröttare hundar i bilen, och det var inga problem med att somna ordentligt igår…
Alla vet ju hur mycket tyskar tycker om älgar, och hur mycket Milton gillar bilåkning, så idag slog vi minst två flugor i en smäll och åkte till Älgens Hus vid Bjurholm. Pappa, som redan varit där tre gånger, anmälde sig som frivillig hundvakt till Milton, Elvis och Diesel. Således var det jag, brorsan, Jeanette, Doris, Kristina och Andreas som gick in bland vilddjuren.
Man började med ett 18 minuter långt bildspel om ett år i älgens liv, sen blev det en del berättande i museet innan vi gick ut till kalvarna. De låg mest och hade en avslappnad stil och brydde sig inte det minsta då folk gick fram och klappade dem. Som Milton ungefär, men utan kullerbyttorna.
Sen avancerade vi raskt till de stora djuren (som är stora!) och fick se då de käkade och var ganska loja de också. Fast då de kommer mot en känner man sig inte speciellt kaxig, och då kan man tänka hur det skulle vara om älgen var förbannad.
Vi avslutade med att äta…um…älg…i restaurangen. Väldigt gott men ändå lite paradoxalt med tanke på all pro-älg-information man nyss fått.
På vägen hem stannade vi och fikade i Slöjdarnas Hus i Vännäsby. Jag kan rekommendera såväl kaffet som västerbottensklämman och kaffedrinken.
Nästa gång hinner vi kanske kolla in “the wøndërful telephøne system” också.
Konstpaus 1 - uppvärmingsbar sittbänk med skorsten.
Konstpaus 2 - spegelkyrkan. På sista bilden syns vår turnébuss.
42-taggare! [insert horny joke here]
Vår guide Christer.
Gosiga kalvar.
Större men inte äldre.
“Du måste vara så här hög om ska kunna bli älg.”
Kalv som ser ut att snedtrippa. Det kanske inte var gräs utan gräs.
“Har du sett den snygga killen med kameran?”
Ååhej…och…hå.
Matdags!
Det var diverse frukt och grönt på menyn.
Här kan man se att älgar är halvstora på riktigt också.
Här var den inte långt borta!
OM NOM NOM NOM!
Alla skrattade åt den bakfulla älgen.
“Det här är min bästa sida för profilbilder.”
Andra besökare som inte visste att de ingick i älgarnas meny.
Milton lekte med Dvalin igen då vi var ute på promenad nu ikväll. Som tidigare gick det vilt till då de små valptänderna fick upp farten men båda hundarna var trötta efteråt i alla fall.
Stor mot liten i frisbeekampen.
Junior snodde åt sig den till slut.
“I’m gonna walk all over you…”
Milton lärde ut sin patenterade kullerbytta, som Dvalin här tränar på.
Igår blev en lång dag för mig och Milton. Först jobbade vi sista passet innan semester (woo!) och efteråt knallade vi bort till Mad-Dogs familj och hälsade på eftersom han fyllde två år. Milton fick en massa köttbullar och var nöjd men då det dök upp fler barn som lekte för fulla muggar med varandra tyckte han att det blev för mycket och la sig under köksbordet.
På kvällen tog vi den rejäla promenaden hem och kollade på film med Karin. Det blev Mononoke-Hime, eller Princess Mononoke - en film av Hayao Miyazaki, mest känd för Howl’s Moving Castle och Spirited Away (där jag inte sett någon av dem än).
Jag har även köpt biljett till torsdagsvisningen av The Dark Knight, som har officiell premiär på fredag, då jag åker till Norge.
Darth - the early years.
Här lekte vi “ta kort på mig då jag springer fram och tillbaka jättefort”™.
Min faster Kristina och hennes man Andreas är i stan på besök för första gången på 23(!) år och jag och Mille träffade dem hos pappa ikväll. Sen kom brorsan och Jeanette med Elvis Pelvis och Diesel Power. Hundarna hade en del spänningar den första minuten men sen blev det lugnare.
Milton har ju förresten tränat på det här med tyska tillsammans med Asra så det behövde inte bli några språkförbistringar.
Lite inläggstorka just nu - jag går mest och väntar på att jobba av de två sista passen innan semestern. Min cykel har dålig tajming och en eker gick av i helgen, smart drag just innan jag har en massa tid till att cykla. Måste lämna in den på lagning och sen blir det nog bra igen.
Här är en dum men rolig video jag hittade för nån dag sen. Det är Pearl Jams Yellow Ledbetter men i textad form som någon hör den. Inte så olikt det man hör av Eddie Vedders mummelsång. Potato wave!
Inlägg (RSS)